Du och Jag en lordag i Paris
jag och Ernst
Det ar redan mitten av februari och jag kan knappt tro att det ar sant. Lina sa att den fjortonde februari hade det varit en del sjalvmordsforsok i metron, jag fragade om dem hade nagon teori om varfor prisienarna just lopte amok pa alla hjartans dag. Nej, det kan dem inte med sakerhet saga, men det ar ju konstigt, jag bor ju i karlekens stad nu, sa gar folk och tar livet av sig pa alla hjartans dag, det ar som en ironi som skulle kunna funka i parlamentet eller en ekvation som inte gar ihop, och jag ar sa ackligt lik byggahusErnst sa jag nastan dor. Mycket skit i metron har det varit, Sophie skrammade upp mig i tisdagsnatt, ett mord har begatts pa linje sex, en man har hittats dod och nu soker dem efter vittnen som kan ha sett braket som kan ha foregatt mordet. Usch, linje sex ar ju min byta linje! Kunde det vara det dar braket som jag sag pa linje ett i forra veckan, med den uppenbart paverkade mannen som stod och spotta vid varje stop, som slog pa stolarna och dorrarna och for forsta gangen blev jag lite radd i metron, mojligheten finns ju att dem bytte pa ètoile och tog linje sex darifran, fast och andra sidan har jag glommt vilket hall jag kom ifran, sa de kan man ju inte heller med sakerhetfaststalla. Jag vagar inte sta vid kanten langre som jag alltid gjort innan. Tank att folk blir mordade pa min bytalinje! Linas forslag vid la Defans var lockande och tror det eller ej men jag bestammde min framtid sadar i en handvandning, lite som det brukar vara, det ar latt att vara efterklok. Det kanns dock bra, jag ar nojd med att ha en relativit bestammd host framfor mig, nu vet jag iallafall vilket land jag ska bo i. Mina fotter ar trasiga, det ar tillochmed varre an i Sverige, men som Sophie sa, dar vandrar du ju inte heller 3 mil om dagen, det ligger nagot i det. Lordagarna det ar mina vandringsdagar, jag aker langt, langt bort och slutar anda alltid pa Rue de Rivoli, det ar sjukt. Alla har nagongang under lordagen varit pa Rivoli. Pa sondagarna hanger jag numera i Marias, alla som kommer i var ska dit och ata falafell vill jag lova! Ingen falafell ar som king falafell, aven om namnet har en tendens att vara tacky!
....
I Paris har varsolen lyst det senaste tre dagarna. Idag tog jag min forsta riktiga varpromenad. Jag kopte lite vindruvor, tog metron till Republique, darifran fortsatte jag pa mina bara ben, till Bellville, tog lite till hoger och dar, uppfor den langa backen, ligger en av de finnaste parkerna i Paris. Mycket backar upp och ner, mycket barn, den italienska joggaren fran i hostas och en pojke som trillade i vattnet, det var spackat och jag var nojd och glad med mina vindruvor och solen pa vanstra kinden. Pa Quick valde jag fel kassa och fick sta och vanta i 20 minuter, pa rue de rivoli var det kaos och min buss kom aldrig sa det var ner i metron och sla sig fram i det vanliga lordagskaoset. Oppen jacka, stangd jacka, pa med halsduk, av med halsduk oppna dragkedjan, nej stang den igen, lite sadar ar det ju alltid pa varen. Om en manad kommer mamma och pappa, gud vad jag langtar efter er! Det var lite varre forra lordagen nar vi tog metron for att utforska ett nytt stalle och for att hitta till favorit pastan, dar mitt pa lordageftermiddagen, stod dem for att salja sig, inga klader hade dem under sina palsar och jag bara ros och ville hem. Pa en anda gata sag vi fler an jag nagonsin satt i hela mitt liv och helt plotsligt blir det uppenbart att allting inte alltid ar som det ser ut. Ett kvarter bort gar semesterfirarna och letar reafynd eller beundrar konst pa Louvren och dar stod vi mitt i forsaljningen, och den dar mamman som gick fram till en av kvinnorna, och jag tankte fy fan vilket javla ackel. Det ar anda sjukt att det faktist ar sa pa riktigt, jag menar nagonstans hade jag lite grann hoppats att det inte kanske var sa som det sags. helt plotsligt forstod jag nastan den dar texten i min Karlek extra allt bok. Och helt arligt det dar med att det finns folk som valjer det sjalv och att det finns lyckliga horor ar bara fett javla skitsnack, ett satt att skjuta ifran sig ansvaret lite langre bort, sa att ens egen varld inte forstors, jag menar man har ju sjalv klarat sig utan att salja sig sa da kan ju alla gora det, man valjer ju sjalv... Eller hur var det nu igen? Bullshit! Och jag blir sa arg sa jag vill bara skrika lite...Jag kan iallafall inte i min varld hitta nagra lyckliga horor som njuter varje dag dem gar till jobbet, men ni andra kanske ser battre an mig eller nagot jag vet faktist inte.