linnealindblom

Igar var jag tvugnen att lamna dig, vi lamnade ju varandra for flera manader sen, det har funnits andra imellan men den har gagen var det offeciellt, inga tarar inget sant, bara en liten bitter eftersmak av att nagot som kunde vara sa bra blev sa javla fel. For tva ar sedan var du allt jag hade drommt om, allt jag drommde om, men troligen har jag vuxit och du och jag ska inte langre ses. Du fragade om jag grat, nej sa jag och blev sa dar hard och kall som jag blir ibland. Kanske sa ar det som min van sa, att vi har traffats mer pa grund av minnen an det som ar har och nu. Jag vet att du kommer lyckas i ditt liv, for som min van och jag sa, sa ar du fin och arlig och kan nog aldrig rikigt sara nagon. Nar vi pratad fardigt tog du upp en ciggarett och sen var det bra med det, vi kommer inte ses igen, aven om jag nu faktist kan ga pa den dar festen pa onsdag som du bjod mig till, men vem ar jag att lara kanna ditt liv nu? Jag tror iallafall att det blir bast sa har, for vad ar karlek om den inte ar helt arlig och pa riktigt, jag vill inte ha mera trams nu, arligt och pa riktigt, sa lyder banderollen. Och en sista mening, vi hade det bra innan och alla dem dar timmarna i skogen, i parken, i lagenheten dem var bra och du min van, ska aldrig tro att jag lurade dig!