linnealindblom

Far passa pa att skriva lite nu nar jag har chansen, ville skriva nagot sadar smart och roligt med en intelligent slutsats som proffsbloggarna gor, men det kom ingeting, kanske ar det for att mitt huvudvarker efter lite mycket vin och lite for lite somn, eller det fakutom att jag jobbat stenhart tva dagar i rad. Sara och jag ser ut som syskon sager alla, vi ahr kommit pa att det beror pa vara hakor. For det ar ju sa att jag har en ratt stor haka och hur mycket jag an vander och vrider pa mig star i motljus sa finns den ju dar och det funkar anda trotts allt ratt bra, speciellt nu nar vi ar tva pa samam gata, man vill ju inte vara annorlunda liksom, passa in i normen och sadar. Vi stod vi den grona soptunnan i Boulgone igar och vantade pa nagra vanner, det ar ju ocksa ett jakla dumt stalle att bestamma plats pa. Jag ska visa er ett foto nar vi ses, ett av dem roligaste fotona jag har tagit tror jag. Vi hade fest har i sondags, massa masas folk, nya lampor och de fina toalettmattorna akte fram, da vet man att det ar fest. Nu ska vi fa samman dessa tva historier ar det tankt. I Mandgs morse nar jag var lite sadar trott och hangit som vanligt pa morgonen, tog jag ut mjolken som vanligt sa att den skulle hinna bli lite varm innan barnen kom, och dar bakom den serbiska kakan, som forovrigt ser ut som gra grott alternativt gratt bajs och som jag inte over min doda kropp skulle smaka hittar jag det, ett baby grishuvud med tander och har och hela utstyrslen liksom, pa den dar tallriken brukar ju jag ata oskyldiga baguetter! Och dar lite grann till hoger ligger ovriga delar av kroppen, benna och sadar. Det var forst pa kvallen nar jag stod med kameran i kylen som jag insag att jag hade upplevt en kulturkrock.