....

Far passa pa att skriva lite nu nar jag har chansen, ville skriva nagot sadar smart och roligt med en intelligent slutsats som proffsbloggarna gor, men det kom ingeting, kanske ar det for att mitt huvudvarker efter lite mycket vin och lite for lite somn, eller det fakutom att jag jobbat stenhart tva dagar i rad. Sara och jag ser ut som syskon sager alla, vi ahr kommit pa att det beror pa vara hakor. For det ar ju sa att jag har en ratt stor haka och hur mycket jag an vander och vrider pa mig star i motljus sa finns den ju dar och det funkar anda trotts allt ratt bra, speciellt nu nar vi ar tva pa samam gata, man vill ju inte vara annorlunda liksom, passa in i normen och sadar. Vi stod vi den grona soptunnan i Boulgone igar och vantade pa nagra vanner, det ar ju ocksa ett jakla dumt stalle att bestamma plats pa. Jag ska visa er ett foto nar vi ses, ett av dem roligaste fotona jag har tagit tror jag. Vi hade fest har i sondags, massa masas folk, nya lampor och de fina toalettmattorna akte fram, da vet man att det ar fest. Nu ska vi fa samman dessa tva historier ar det tankt. I Mandgs morse nar jag var lite sadar trott och hangit som vanligt pa morgonen, tog jag ut mjolken som vanligt sa att den skulle hinna bli lite varm innan barnen kom, och dar bakom den serbiska kakan, som forovrigt ser ut som gra grott alternativt gratt bajs och som jag inte over min doda kropp skulle smaka hittar jag det, ett baby grishuvud med tander och har och hela utstyrslen liksom, pa den dar tallriken brukar ju jag ata oskyldiga baguetter! Och dar lite grann till hoger ligger ovriga delar av kroppen, benna och sadar. Det var forst pa kvallen nar jag stod med kameran i kylen som jag insag att jag hade upplevt en kulturkrock.


Tjena snygging! ska du ha en raggmunk?

Sitter har i Saras sang, kanns som det ar var nya sondagstradition, lyckades fa ut en stor skara igar, halften gick men jag och Sara tog oss igenom timmar av techno for att fa dansa loss till Cindy L och de andra. Till vip platsen kom vi, pa Champs-elysee satt vi och pa forsta metron hem sparade vi ut ordentligt. Det ar kontstigt, det kandes som var igar, vinterjackan var helt overflodig  och helt plotsligt fick jag panik, ska vi snart aka till Sverige? Sophie tog dock ner mig pa jorden igen, det ar 23 veckor till kontraktet gar ut, men satan alltsa det ar inte lang tid!  Jag borde ta tag i mig sjalv  (som sa manga ganger for) och aka hem till Tessan for att fa lite karleksrad av Carrie och de andra, kan verkligen behovas i denna harda varld! Ne, nu skriver jag dumt igen och det ar dags att ga. Det ar ju sa ibland man skriver och skriver men far inte ett vettigt ord sagt!

Forst kramar jag alla i familjen sen staller jag mig framfor spisen...

Nej, sa gemytligt har vi det anda inte riktigt har. Vistelsen i Sverige var overforvantan, och min entre in i Danmark blev lyckad dock var det mamma och pappa som stod for showen med svamp kontra tomtemossor och fina skyltar! Pappa blev utfryst nar han valde kvicklys cafe istallet for Starbucks, Fabrice kom pa besok med familj och tillslut var det dags att saga hejda till farmor som bor pa Cypern nu, eller iallafall ska stanna dar en ratt lang tid. I Paris motte solen mig, och efter nagra dagar kom ni hit och forgyllde varat nyar har. Det ar sa konstiga saker som har hant pa sista tiden, alla roliga manniskor jag traffar, ser. Tessan har fatt en lagenhet, oj vad vi skrattade nar jag oppnar badrummsfonstret och trillar ut pa en takterass som vi inte visste fanns. Det blir anda lite roligare har, nar ingeting ar perfekt, det lockar liksom till skratt nar man klattrar genom badkaret ut genom fonstret med spikar och skit bara for att fa sitta och njuta pa terrasen. Och nagonstans dar, nar byxorna var trasiga med glaset i handen uppnadde vi alla klychor om hela Paris, och som vi njot! Igar akte vi till IKEA, av en handelse rakade jag vara pa samma metro som er nar ni ringde mig och varfor inte folja med, en utflykt piggar alltid upp. Sa en timmes biljettkop senare och en lang resa annu langre promenader sa satt vi dar pa taget hem med jattemaddrasen och ocksa da skrattade vi ar varan egen dumdristighet och alla skanskatanter som ingen kan harma som Tessan. Forvantningarna i var ar skyhoga! Sol, sol, sol och massa parker och picknick, promenader ut med seine, massa besok, och bara allmant njuta av att vi faktist bor i denna fin, fina stad.