linnealindblom

Det är en dyster morgon den morgon när man öppnar kylen för att finna att pappa roat sig med att köpa mini keso eller keso lätta. Kan inte säga dess exakta namn, vilket också är extremt ointressant. Men faktum kvarstår mini keso kan aldrig framhålla samma smak som riktigt keso med hög fettprocent. Jag trodde aldrig att mina föräldrar skulle gå i fällan för denna mat hysteri som råder. Naturligtvis kunde jag bara ha luta mig tillbaka för att glädjas över att jag inte får i mig det där extra onödiga fettet som en vanlig keso skulle innebära. Men jag vägrar ta det, jag framhåller alltid att det är onödigt att äta fettsnålare mat om den ändå inte är lika god som den riktiga, feta maten. Livet ska i allra högsta grad njutas, och då ingår riktig keso och inte någon mini keso skit. Antagligen kommer min filosfi om mat straffa sig riktigt ordentlig, kanske är det jag som ligger på sjukhuset om 40 åroch njuter av min riktiga keso efter att jag gjort en bypastoperation. Jag tänker så här, träning känns så enormt intetsägande om den går ut på att springa på ett löpband eller lyfta tillsatta tyngder. Jag behöver något annat.  Och mat ska vara riktig mat, tillagad hemma av riktiga råvaro, inte någon äcklig felix köttgryta som smakar plast eller någon frusen pizza som ser helt oaptitlg ut. Nej ,slutsats är mat ska njutas och mat skall vara riktig. Några säger att det är viktiga att ha förebilder, jag kan vara beredd att hålla med. Precis som jag alltid hävdat och fortfarande hävdar skulle Lars W aldrig slagit igenom om han inte varit rödhårig, inte heller skulle Anna B kommit tillbaka efter 15 år i skugga om hon inte varit överviktig. Människor behöver folk att identfiera sig med. Precis som vi korta människor kan identfiera oss med Timbuktu och Prince för att nämna två kan överviktiga identfiera sig med Anna B. Slutsatsen av detta är att vi korta drog en rejäl vinstlott. Naturligtvis generalisera jag enormt nu, men tänk på det. Någonstans ligger det lite, lite sanning i det.