linnealindblom

Innan jag loggade in hade jag hela mitt inlagg fardig skrivet i huvudet men som vanligt nar man sitter dar med den vita skarmen framfor sig forsvinner allt och man har helt glommt sin poang, kanns som det ar en skada ifran alla arbeten och skit ifran skolan, den vita skarmen ar djavuls! Far skynda mig att skriva, ska pa middag hos min nya van sen blir det, ol och fotboll vid saint-michelle, rue de soif, som dem sa kackt kallar den. Det var i Sondags som jag pa allvar fick en kris, inteligens varderas hogt i min varld, allmanbildning, att fora ett samtal med nagon som ar stolt over att inte lasa tidningen ar for mig totalt ointressant, det ar faktist, och citera mig garna, nedvaderande for mig personligen. Jag och min van i Halmstad har ju haft andlosa disskusioner om hur skont det ar att prata med nagon som faktist vet nagonting. Det var med den har installningen jag hoppade in i Tessan google tester, geografi, Europas huvudstader, jag kommer saval ihag, vi hade test pa dem i gymnasiet, jag vet att jag kunde dem da, nu var dem borta, totalt borta, tillslut hade mitt sjalvfortroende brutits ner sa hart att jag faktist pa allvar fick fundera innan jag svarade pa Spaniens huvudstad, barcelona eller Madrid, det ar knivigt. Jag vande huvudet mot vagen och var sa nedbruten och skamdes sa fruktansvart att jag faktist hade battre resultat pa fotbolls VM-06 an pa Europas huvudstader, min skam gar utanfor nagon skala, det ar aldrig, aldrig okej! I sommar ska jag plugga, jag ska kunna varenda javla huvudstad, sjoar, flodar, berg, allt! Jag vagrar! Jag star inte ut med mig sjalv. Ibland, ungefar som nar man var liten och tvingade sig sjalv att tycka att det var kul att ga pa fiollektionerna,  far man tvinga pa sig sjalv ett intresse, mitt nya ar geografi.

Jag satt i metron och tankte, ja man borde gora nagot, han ser ju inte ut att ma sa bra. Antagligen hade han tagit alldeles for mycket droger och tillslut sa fick han ju hjalp men det tog anda sjutton stationer och jag var en av dem som bara satt och vantade pa att nagon annan skulle gora nagot, sa mycket for mina tidigare moralpredikningar. Det ar anda lite hemskt att ingen reagerar nar en man ligger pa golver i metrovagnen, folk tittar ner, gar forbi satter i sin ipod och tanker inte mer pa de, jag var en av dem, fast jag tittade lite, blir jag battre da? Nagot battre slut pa historien har jag inte, han lyftes ut och dar slutade jag titta, for titta, det gjorde jag ju trotts allt. Jag kommer nog aldrig vanja mig vid allt jobbigt man ser i den har stan, som den dar kvinnan som gick med handklover mellan tva poliser in i ett morkt rum, eller forsaljaren vid Eiffeltornet som fem poliser hoppade pa och bar in hnom i sin bil, han gjorde inget motstand. Forra veckan hamnade jag mitt upp i OS demostrationerna, kinser, vitnameser, hur manga poliser som helst och lite tursister och jag som forgaves forsokte hitta min buss. Igar tog jag mig till Republik trotts att jag visste att nagon sagt att man skulle halla sig borta darifran den dagen, kunde bara inte komma ihag varfor, demostration, ungdomar, poliser, den har gangen var det skolan. Dem ar ju trotts allt engaerade, forutom nar det kommer till folk i metron. Jag kommer sakna Paris sa sjukt mycket nar jag aker hem, hettsen, folket, kvarteren, valmojligheterna, usch vad det kanns! Fast och andra sidan, en martini pa trappan kommer ju inte heller att sitta fel. Som min van sa, det kanns som du har blivit sa moderlig pa sista tiden, jag fick en personligkris, jag har ju alltid tankt att jag var nagot helt annat an barnkar, jag kan inte saga att jag ar speciellt barnkar nu heller, far fortfarande spel pa ungar som skriker i metron, pa bussen, barn som snyter sig i allt och alla, barn som inte fattar vad man menar, men det galler att ta hand om det sina, sa om det ar moderlig, go for it.